du va aldrig min sort...

allt bra som du har gjort har jag glömt bort

jag ser och jag hör att du aldrig var min sort

men jag vet att du fanns långt inom mig

det var någon sorts glans som ledde mig till dig

 

kanske var det dina ögon som tindrade så starkt

eller ditt underbara leende som gav mig något fint

för med din närhet så kan min puls slå så hårt

du tog mig upp på fötter när allting kändes svårt

 

hur kunde man bli så blind för den kärlek som fanns?

ja du stängde dina dörrar och öppnade dom någon annan stans

ser jag skymten av dig så nobbar jag dig min vän

att få kyssa dina läppar för att få känna dom igen

 

jag lovade mig att aldrig någonsin bli kär

jag sökte lite ömhet som fanns där

det tog så lång tid att komma hit

men du sa aldrig hur många mil det var dit

 

hur kunde man bli så blind för den kärlek som fanns?

ja du stängde dina dörrar och öppnade dom någon annan stans

ser jag skymten av dig så nobbar jag dig min vän

att få kyssa dina läppar för att få känna dom igen

 

hur kunde man bli så blind för den kärlek som fanns?

ja du stängde dina dörrar och öppnade dom någon annan stans

ser jag skymten av dig så nobbar jag dig min vän

att få kyssa dina läppar för att få känna dom igen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0